söndag 31 januari 2010

Tågsockor, junasukat, trainsocks



Tågsockor

En mor och hennes baby flydde med tåg undan de ryska bomberna år 1939. Tåget stannade mellan Vasa och Seinäjoki, eftersom rälsen träffats av bomber. Medan de väntade på att rälsen skulle repareras, började en dam som satt i vagnen tycka synd om den lilla som saknade sockor. Damen var en pensionerad handarbetslärarinna, så hon var inte rådlös: hon repade upp sin vita kofta och stickade ett par sockor åt babyn. Babyn, nu en gammal kvinna, har fortfarande sockorna i säkert förvar. Familjen har delat med sig av mönstret till många stickare under åren, så det är hundratals spädbarn som fått ett par Tågsockor.

Sockornas design är perfekt. Antalet maskor är 40, det är 12 varv i resårpartierna, 4 aviga, 4 räta, 4 aviga i "bufferten", 20 maskor och 12 varv i hällappen, som delas i 7+6+7 m för hälen, man plockar upp 7 m i kanten, stickar bufferten 4 gånger ovanpå foten och gör till sist en bandavmaskning för tån. På sockan till höger på fotot är ett parti av resåren vikt dubbelt.

Och det allra bästa är att sockorna växer tillsammans med baby, och inte ens en vildbasare kan sparka dem av sig. Man kan dra upp dem över knät.

Jag stickade ett par åt min alldeles nya brorson i fredags. Och glömde dem på bordet när vi åkte för att hälsa på... nu hoppas jag att Finlands postverk, som har kamouflerat sig under namnet Itella, klarar av att transportera sockorna till brorsans och svägerskans postlåda den här veckan. Garn Gjestals Baby Ull, stickor 2,5.

Om du kan sticka på finska finns mönstret här: Junasukat, veturisukat.

Junasukat

Junasukkien tarina löytyy yllä olevan linkin takana, joten en toista sitä tässä. Itse hämmästelen ohjeen nerokkuutta: helppo oppia ulkoa, mukava neuloa, ja mitä parasta: sukat venyvät lapsen kasvun mukana ja pysyvät myös villin lapsen jalassa, koska sukkia voi vetää polven yli.

Neuloin junasukat aivan uudelle veljenpojalleni viime perjantaina. Lauantaina menimme mieheni kanssa kylään, sukat jäivät keittiön pöydälle. Nyt toivon että Suomen posti, joka on piiloutunut Itella-nimen taakse, onnistuu toimittamaan sukat veljeni ja kälyni postilaatikkoon tällä viikolla. Valokuvassa oikean sukan suu on käännetty kaksinkerroin.

Trainsocks

A mother and her baby fled from the Russian bombs in 1939. The train between Vaasa and Seinäjoki came to a stop because the rails were hit by a bomb. While they waited for the rails to be repaired, a lady sitting next to the mother felt sorry for the baby because she had no socks. The lady was a former teacher in textiles, so she didn't lack skills: she unraveld her white cardigan and knit socks for the baby from the yarn. The baby is now an old woman, and she keeps the socks in a safe place. As the family has kindly shared the pattern to many knitters during the years, hundreds of babies have been presented with a pair of  Trainsocks during the years.

The sockdesign is perfect: the pattern is easy to memorise, the socks are fun to knit, they grow with the child, and even a lively child will not be able to kick the socks off, because they reach over the knee.

On Friday last week I knitted a pair for my son's and sister-in-law's wonderful little son. And forgot to take the socks with me when we went to visit them... I hope the Finnish postal service is still effective enought to bring the socks to their postbox next week. On the photo I have folded one section of the ribbing of the right side sock.

3 kommentarer:

  1. En så'n rörande historia...

    SvaraRadera
  2. Har läst den i boken "Kärlek, Nål och Tråd".
    Ska sticka några stycken har jag tänkt.

    SvaraRadera
  3. Har sett dom på barnavdelningen på VCS. Har själv också försökt mej på dom utan beskrivning...men nu tar jag fram stickorna pånytt :)

    SvaraRadera